IMG_3494.JPG

IMG_3493.JPG

Ny hemsida

Har fixat en ny hemsida där jag återigen börjat blogga.

Välkommen in till www.annicajaktlund.com

Sista uppdateringen här på sidan är att Torsten har fått somna in 😦

De två labb jag skickade prover till kunde inte enas om om om Torsten hade levercancer eller en kronisk aflatoxinförgiftning. Pest eller kolera… Summa summarum fick hon akut andnöd pga vätska i bukhålan och fick somna in här hemma på kliniken.

Letade efter en ny hona till stackars ensamma Robin. Hittade ingen som ville sälja men däremot en i Västerås som hade en ung hona som sökte sällskap. Robin fick träffa henne och sa ”Hej Torsten!” vid första ögonkastet. Saken var klar och Robin fick flytta. Känns jättetråkigt men det var det bästa för honom. Jag kan omöjligt ge honom samma uppmärksamhet som en fågelkompis. Hans nya tjej heter Axel 🙂

Äntligen soligt ute!

Tog ledigt idag då klinikens sköterska ändå var bortrest. Såååå skönt. Känns verkligen lyxigt.
Tog en promenad kring Rissne-ängarna med Mido. Tränade en hel del fotgående på vägen dit. Det gick riktigt bra. Vänsterhalterna var inga större problem och ingångarna var snygga.
När vi kom hem ringde Anna och ville ta med Mido ut med schäfergänget. Klart han fick följa med. Han blev tydligen kär i en kastrerad hane igen.

Torsten då? Hon är lite piggare men inte bra än. Nya blodprover såg inte så bra ut men vi provar ett tag till. Igår kom hon flygandes och ville ha min kaka 🙂

Kim åker till USA igen på söndag. Robin lär bli glad iallafall. Han får panik så fort Kim rör sig här på övervåningen. Lite jobbigt då han låter rätt illa med sina illvrål. Sen har Robin lärt sig öppna buren också. Han släpper ut sig själv och Torsten på dagarna när jag jobbar.

Segt

Det går segt med hundträningen just nu. Är så himla trött på kylan och halkan. Mido tycker det är roligt med snö och vill mest att man ska sparka snökokor åt honom.

Efter ett par lugna veckor på jobbet är det nu fullt ös igen. Vi har helt fullbokat imorgon men känner jag mig och Emelie rätt lyckas vi säkert klämma in ett par akutfall också. Jag tycker det är mycket roligare när det händer saker än när det är så lugnt att man hinner få tråkigt.

Vi hade två personer här idag som pratade om nya indikationer på ett läkemedel och Midos dag var gjord! Han älskar när det kommer folk han få råma på och leka lite drama queen. En av dem sa tillochmed att han blev sugen på att skaffa hund nu när han såg Mido 🙂 Inte ofta jag fått den kommentaren annars om nån av mina hundar 😉

Jaha

Jaha. Vet inte riktigt vad jag ska tro nu. Har varit till specialisten med Torsten igen på återbesök. Nya blodprover togs. Torstens levervärden ligger normalt nu!?! Det är ju jättebra men helt bra kan den inte vara då hon fortfarande har illgula urater i avföringen.

Infektionsbilden i Torsten blod var däremot ännu sämre än förra gången. Trots två veckors behandling med Azitromax som är en bredspektrumantibiotika. Dessutom har hon tappat 25 gram i kroppsvikt och väger nu 125 gram totalt. Hon är inte katastrofsmal än men hon får inte fortsätta att tappa i vikt.

Torsten äter bra men sover mest här hemma. Hon flyger knappt nåt utan sitter mest stilla och ser uppfluffad ut 😦

Marianne T tyckte inte det var dax att ge upp om Torsten än utan skickar ett blodprov för att kolla upp en ev zink-förgiftning och har ordinerat två andra antibiotikasorter i 10 dagar. Om Torsten inte börjat svara på behandlingen till nästa vecka blir det endoskopi som gäller. Kan inte påstå att jag känner mig så himla positiv till att det kommer bli bra men jag fick iallafall med mig henne hem idag och det trodde jag inte…

Måndagsträning

Drog en halvtimma tidigare från jobbet för att möta upp Yvonne och Cobra på klubben. Vi gick en promenad på glashalt underlag och käkade sedan varsin pastasallad i klubbstugan. Mido fick vara med inne och fick träna lite på att hålla apportbocken samt ffa på att inte studsa bakåt på ”loss”. En labbe tränade kryp på mattan en bit bort och Mido tyckte den var väldigt spännande. Är jättenöjd över hur bra det gick.

Det var omöjligt att träna på plan då det var ishalka. Vi gick upp och körde på parkeringen istället. Körde lite mer apportering samt ff, inkallningar, plats samt snabba ställanden under ”fritt race”. Tydligt idag att Mido var lite störd av att Cobra tränade samtidigt men han gick lätt att distrahera trots det. Körde bara ett kort lydnadspass och sedan körde vi ned till Lötsjön och gick ett varv runt. Sandade cykelbanor 😉

Läxa till nästa träning (som blir först om 2 v då Yvonne ska resa bort):

-Fila mer på FF

-Ställande och sättande under gång

-Börja träna in rutan

Kelpien var helt tokig när jag satte mig i soffan på kvällen. Han försökte med alla medel få mig att röra på mig och ge honom uppmärksamhet. Sa till honom att lägga av och började läsa en bok. Efter ett par minuter tittar jag upp för att se var hunden tog vägen och då ligger han på rygg med alla tassarna i vädret och sover som en stock i hörnet på soffan. Övertrött eller vad? hehe. Sötnosen.

Provar…

… att blogga lite igen. Det var länge sedan sist. Få se hur det käns att skriva här igen. Lovar ingenting 😉

Har tagit några månader på mig att ladda batterierna. Det har varit jobbigt med Kim utomlands och mycket med jobbet. Åkte med Hyzzarna till Åland i höstas för lite hundträning. Hade inte koll på att jag visst hade en depression på gång och jag var nog inte något vidare kul sällskap på den resan. Bröt ihop fullständigt. Ber om ursäkt för det. ”Allt” var jobbigt ett tag efter det men nu har jag styr på allt igen. Mido-träningen fick vila till årsskiftet. Ville ta det lugnt och få perspektiv på saker och ting.

Passade på att gå ned lite kilon som jag stört mig på länge och nu är jag tillbaka på normalvikt och inte överviktig enligt BMI. 😀

Så, vad händer? En hel del.

Trodde Torsten blev bra i höstas men nu är hon sjuk igen. Hon har fått träffa fågelspecialisten igen som konstaterade att Torsten har riktigt dåliga levervärden (över tio gånger högre än det övre referensvärdet) och infektionsbild i blodet. På röntgen är levern enorm. Fågelspecialiten var inte speciellt hoppfull 😦 Torsten ska få en chans att repa sig lite till den 17/2 då vi ska på återbesök. Hon ska äta medicin två gånger dagligen till dess, tre olika sorter ihopblandade. Hon äter och dricker men sover mest annars. Är skitledsen och jobbar stenhårt för att hennes sista troliga tid i livet ska bli bra. Mycket huvudkliande på Torsten blir det 😉

Kim har hunnit vara hemma i några veckor och vi har renoverat sovrum och vardagsrum. Nu har vi en riktig säng för första gången på två år samt en stor ny soffa och platt-TV. Kim råkade tappa tjock-TV:n i golvet och då hade vi inte längre något val, hehe. Nu är han i Japan i några veckor och sedan blir det visst USA igen. Verkar som om han ska få vara hemma i två veckor mellan resorna. Vore trevligt.

Jag och Yvonne har sedan årsskiftet börjat träna på måndagarna på klubben igen. Det går extremt mycket framåt nu. Det är superkul att träna hund igen! Äntligen! Jag har haft tid och fundera en del under vintern och beslutat mig för att ”köra schäfer” igen. Jag har försökt ”tänka kelpie” men har visst ingen vidare talang inom det området. Hittade ett gammalt papper i burspråket från hundungdomtiden med Qvinta. Det var ett pris jag fick från en domare när vi tävlade lydnadsettan. Jag fick hundra kronor och hon läste upp detta vid prisutdelningen:

Dagens stilpris med motivering: Ett otroligt samarbete mellan hund och förare. Ett föredöme för dagens tävlingsförare! Lugnt, koncentrerat och tysta kommandon. Lycka till i fortsättningen!”

Det var dags att börja lite på min egen kunskap igen. Har faktiskt lyckats med en hel del innan Mido. Dags att tro på mig själv igen och sluta tro att alla andra sitter inne med svaren. Jag känner faktiskt min hund bäst. Han är fan inte som andra hundar men jag älskar honom och han är min gölle-kelpie!

Jag insåg att jag både försökt för mycket och för lite med Mido. Har försökt vara så himla pedagogisk och tydlig men det är inte lätt med en hund som har så många konstiga idéer som Mido. Vi har liksom aldrig kommit vidare. Har inte velat få in några konflikter mellan oss i lydnadsträningen då vi redan har problem med tex att han tror han ska dö om han får godis från min vänsterhand och andra udda ticks. Har därför inte pressat honom och insåg att han faktiskt inte tycker det är så kul att jobba då han faktiskt i princip aldrig kommit det det läget att han faktiskt jobbar när vi kört lydnad.

När jag funderat färdigt omsatte jag det i praktik. Ok, jag har en hund som inte klarar av att få godis – skit i godiset. Kör med externbelömning istället. ”Titta Mido, härborta ligger det skinka” och sen ”Nu jäklar jobbar vi!”. Han få helt enkelt jobba tio minuter utan godis, boll eller nåt annat och sen får han allt på en gång. Krav direkt. Inget larv. Har koppel på så han inte kan köra sina illvrål och kasta sig undan som han kör med. Han måste helt enkelt jobba. Och det roliga är: nu fattar han!! Jobba är kul! Han går med jättefin attityd och taggar som fan på arbete. Hallelujah!

Helt plötsligt har vi många moment nästan tävlingfärdiga. Till och med apporteringen har löst sig! Han får apportera innan han får sin mat. Ingen apportering – ingen mat för kelpien. När jag vinklade det så har jag helt plötsligt en bra apportering, hehe. Körde även det i höstas efter Åland där spårningen gick riktigt dåligt. Mido fick helt enkelt spåra upp sin middag i trädgården varje kväll.

Är helt övertygad om att det inte skulle funkat för ett år sedan att träna på det här sättet men nu har han mognat lite. Nu är vi på G. Tränade imorse på promenaden. Lärde in saktagåendet inför framåtsändandet. Han tycker verkligen träning är skitkul nu 🙂 Och jag med…


december 2019
M T O T F L S
« Nov    
 1
2345678
9101112131415
16171819202122
23242526272829
3031