Jag heter Annica Engström och det är jag som sköter sidan och är den stora träningsgalningen i familjen. Jag bor i Sundbyberg med min sambo Kim Jaktlund, vår hund Mido, papegojorna Torsten och Robin samt en sköldpadda som heter Pyret.

 annicaintro1

Jag har i vuxit upp ”i schäfer-korg”. Mina föräldrar hade varsin schäfertik som de tävlade med i spår, sök och rapport. Ett par valpkullar föddes också hemma hos oss för kennel Lindholmens räkning. Mycket tid spenderades på SBK:s Stockholmsavdelning. Det var egentligen tänkt att de skulle träna med Qvinta när hon införskaffades men mamma och pappa hade tydligen tröttnat på hundträning då det inte blev av. Jag hade blivit träningsintresserad men det dröjde tills Qvinta var nästan tre år innan jag fick lov att börja träna med henne. Hon var då helt otränad, vägde ca 40 kg, var 62 cm i mankhöjd och var rejält tuff. Jag har lärt mig otroligt mycket om hundträning och problemlösning av denna hund. Qvinta blev riktigt bra på plan till slut. Direkt när jag gick med i den nyuppstartade Solna-Sundbybergs Hundungdom hamnade jag på sekreterarposten i styrelsen ”för du pratar så mycket att du säkert kan skriva snabbt också”. Jag satt som klubbens sekreterare i två år och därefter som ordförande i sex år. Jag har även suttit något år i både distrikt- och centralstyrelsen för SHU. Med Qvinta tränade jag bevakning, spår, sök, lydnad och agility. Hon drogs tidigt med ryggproblem och det satte ganska tidigt stopp för vår intensiva träning. Jag utbildade mig till SBK-handledare, ungdomshandledare och mentaltestfigurant A.

Yara var min första helt egna hund. Jag hade stora planer för henne och vi upplevde mycket ihop hon och jag.

När Yara inte fanns längre hade jag bestämt att jag inte skulle ha en ny hund innan jag gått ut skolan. Det höll i fem veckor och sedan ”skulle jag bara låna” beauceronen Sazza i två veckor från kenneln. Två veckor blev till flera år, hehe. Med Sazza tränade jag mest lydnad den sista tiden. När jag pluggade i Uppsala tränade vi även sök, vilket var en gren Sazza definitivt hade talang för, och en hel del spår.

Min mentor i nästan 15 år var Chatrine Nyström på Solna-Sundbybergs Brukshundsklubb. Jag kunde inte haft en bättre lärare. Hon tog hand om oss vilsna hundungdomar och lärde oss hundvett. Tyvärr finns hon inte bland oss längre.

Våren 2009 blev drömmen om en kelpiehane äntligen sann då lilla stjärnskottet Mido flyttade in.

Annonser

oktober 2019
M T O T F L S
« Nov    
 123456
78910111213
14151617181920
21222324252627
28293031  
Annonser

%d bloggare gillar detta: